På stranden, där nästan aldrig någon är
känns naturen vild
Strand, med sand
sen några stenar
Så en remsa skog
Inte stor
men tillräckligt stor för att där ska finnas
en osynlig stig
balanserande på kanten av stenarna
Några träd, det är skogen
och sen myren
hemlighetsfull, blöt, och med vita prickar av ängsull
Lenas blogg 
Oj Lena vad du hinner med och grejar och donar och diktar och läser och skriver himla fina dikter. Just denna dikt var särdeles finstämd i skogen som kändes så alldeles nära, och doftrik och fin och särskilt med ängsull som jag plötsligt längtade efter att få känna mot handen. Så fint och välfångat. Kram till dig.