Bryssel, Blue Team och vår

Resorna i veckan var till Stockholm, Eskilstuna och Bryssel (igen). Träffade olika bekanta på planet till Bryssel, på flygbussen och på planet hem. Förutom på själva mötet då, men det var liksom lite mer väntat. (Är alla i Bryssel? Nej!). Bryssel var härligt skönt, grönt och regnigt. På väg hem föll jag på rullbandet på flygplatsen. Givetvis hade jag nya byxor. Nya byxor är bra om man vill uppleva något. Sist blev jag hundbiten. Hur om helst har jag bevisat att jag är normal, jag har inte ögon i nacken. Sen åt jag en bit kyckling med pommes frites på restaurangen i sällskap med min norska och österrikiska kollega. Vi delade bordet med en kille som när österrikiskan gått mot sitt plan inte kunde hejda sig utan frågade om vi var från Sverige och vad det var för möte vi varit på. Vi berättade lite om vårt arbete och frågade sen honom vad han sysslade med. Och så förklarar han att han är forskare på KTH. Jag hör inte riktigt och då började han förklara vad KTH är… Eftersom även min norska kollega är civilingenjör så hade vi en del att tala om. Kul med trevligt sällskap.

Senare i veckan hade jag träff med Blue Team. Ett något decimerat team åt middag på Scandic Grand Central (en sjuk och en som vanligt på annan ort, tror vi). Vi har känt varandra i tolv år, tror jag. Vi hade en trevlig middag och den ångkokta torsken var jättegod och efterrätten var fin. Diskussionerna handlade om hur ”positivt tänkande gör semestern”, med utvikningar i New York och Rom, och mycket prat om mat blev det. Den här gången påminde vi oss inte om Blue Teams historia. Den är annars intressant. Får bli en annan gång…

Våren kom den 26 april och det kändes helt rätt. I år fick vi vänta. Det är en uppförsbacke som varje år blir längre, eller så blir mina ben kortare för varje år… eller nåt. Den 27:e gratulerade vi Ingrid med sång. Därmed är våren här. Nu gäller det att inte gripas av panik för allt som ska göras. DN rekommenderar att vi ska ”våga smita från hela skiten” och att vi ”måste våga vila utan skuld”. (Hittar ingen länk till den artikeln, jag läser papperstidningen). Nu ger jag mig ut i trädgården igen, och då smiter jag väl ifrån något annat jag borde göra…

Vernissage på Galleri Zebra

Vernissage. Ordet andas förväntning, kreativitet, hårt arbete och svett. I går var vi på vernissage på Galleri Zebra i Södertälje, www.gallerizebra.se. Vi tog bilen, parkerade på gatan ovanför och betalade en (1) kr för parkeringen. För säkerhets skull. På galleriet var det många besökare när vi kom, och inte undra på. Det är ett härligt sällskap som tillsammans visar sin blandade kompott (!). Mycket fint och tankeväckande, tycker vi. Natur, glädje och allvar. Utställningen visas till och med 26 april. Fotot visar en av konstnärerna (min mamma).

Tack för att ni delar med er!

Trädgårdsmässa

Vi går på trädgårdsmässan i Älvsjö fredag eftermiddag. När vi kommer är vi inte ensamma om tanken att gå fredag eftermiddag, men antalet besökare tunnas faktiskt ut. Nu var det några år sedan jag var på mässan, men lördagar brukar vara som trängseln i Londons tunnelbana. Och så var det inte sent på fredag eftermiddag. Vi hörde ett föredrag om att inför varje år ges någon ett uppdrag att skapa en ny mästarrabatt. Uppdraget ges i god tid, för det tar två år, minst, att skapa en bra rabatt. Tanken är att vi vanliga ska kunna hämta inspiration till en ny rabatt.

Det går förstås inte att gå på Trädgårdsmässa utan att titta på (och köpa) pelargoner. Även fuchsior och Saintpaulia är fina. Pelargoner är ett måste i trädgården.

Och på mässan finns förstås allt möjligt att se och köpa! Skyltar med ”Förra veckan hade jag välstädat. Synd att du missade det!” eller ”Make it happen” och mycket annat. Vad sägs om den här söta krabaten?

Vi nöjde oss dock med en blomstertrappa. Det verkar vara en trend i år att bygga på höjden. Passar förstås också en liten trädgård, eller en balkong.

Skärtorsdag

På morgonen, eller snarare förmiddagen, går vi en promenad vid Bornsjön. Vi har stövlarna på. Stigen är delvis hård och frusen, särskilt mot norr. Vildsvinen har bökat överallt, mer än förra året. Dom har rotat runt ordentligt hos myrstackarna. På ett berg med utsikt över Bornsjön tar vi en god kopp kaffe i våra träkåsor. Vi påminns om utsikten över Haukijärvi. Vi fortsätter nedför backen och går längst stranden. På en udde står en fågelskådare. Han berättar att han sett storlommen och att han såg den redan 1 april. Vi tar fram kikaren och Fredrik får snart syn på storlommen. Jag tror att det är honan vi ser. Vi hör dock inte det vackra lätet. Vi frågar om han sett några fler fåglar, och han säger att han sett havsörnen. Den ser inte vi, och vi fortsätter längst stranden. Den sista kvarvarande isen sjunger, tycker jag, Fredrik säger att den går upp. Vassen rasslar skärande och högt i vinden.

Vi går förbi stora träd och små blåsippor och sen in i skogen. Det är andligt att gå i skogen. Jag blir helt avslappnad. Bättre än yoga och meditation, för mig i alla fall. Andningen blir en annan. Allt känns helt naturligt. Bakom fåglarnas kvitter ligger E4:an som en ljudmatta. Bitvis hör vi den inte alls. Här påminner skogen om Tyresta. Så är vi framme vid bilen.