På morgonen, eller snarare förmiddagen, går vi en promenad vid Bornsjön. Vi har stövlarna på. Stigen är delvis hård och frusen, särskilt mot norr. Vildsvinen har bökat överallt, mer än förra året. Dom har rotat runt ordentligt hos myrstackarna. På ett berg med utsikt över Bornsjön tar vi en god kopp kaffe i våra träkåsor. Vi påminns om utsikten över Haukijärvi. Vi fortsätter nedför backen och går längst stranden. På en udde står en fågelskådare. Han berättar att han sett storlommen och att han såg den redan 1 april. Vi tar fram kikaren och Fredrik får snart syn på storlommen. Jag tror att det är honan vi ser. Vi hör dock inte det vackra lätet. Vi frågar om han sett några fler fåglar, och han säger att han sett havsörnen. Den ser inte vi, och vi fortsätter längst stranden. Den sista kvarvarande isen sjunger, tycker jag, Fredrik säger att den går upp. Vassen rasslar skärande och högt i vinden.

Vi går förbi stora träd och små blåsippor och sen in i skogen. Det är andligt att gå i skogen. Jag blir helt avslappnad. Bättre än yoga och meditation, för mig i alla fall. Andningen blir en annan. Allt känns helt naturligt. Bakom fåglarnas kvitter ligger E4:an som en ljudmatta. Bitvis hör vi den inte alls. Här påminner skogen om Tyresta. Så är vi framme vid bilen.