Resorna i veckan var till Stockholm, Eskilstuna och Bryssel (igen). Träffade olika bekanta på planet till Bryssel, på flygbussen och på planet hem. Förutom på själva mötet då, men det var liksom lite mer väntat. (Är alla i Bryssel? Nej!). Bryssel var härligt skönt, grönt och regnigt. På väg hem föll jag på rullbandet på flygplatsen. Givetvis hade jag nya byxor. Nya byxor är bra om man vill uppleva något. Sist blev jag hundbiten. Hur om helst har jag bevisat att jag är normal, jag har inte ögon i nacken. Sen åt jag en bit kyckling med pommes frites på restaurangen i sällskap med min norska och österrikiska kollega. Vi delade bordet med en kille som när österrikiskan gått mot sitt plan inte kunde hejda sig utan frågade om vi var från Sverige och vad det var för möte vi varit på. Vi berättade lite om vårt arbete och frågade sen honom vad han sysslade med. Och så förklarar han att han är forskare på KTH. Jag hör inte riktigt och då började han förklara vad KTH är… Eftersom även min norska kollega är civilingenjör så hade vi en del att tala om. Kul med trevligt sällskap.
Senare i veckan hade jag träff med Blue Team. Ett något decimerat team åt middag på Scandic Grand Central (en sjuk och en som vanligt på annan ort, tror vi). Vi har känt varandra i tolv år, tror jag. Vi hade en trevlig middag och den ångkokta torsken var jättegod och efterrätten var fin. Diskussionerna handlade om hur ”positivt tänkande gör semestern”, med utvikningar i New York och Rom, och mycket prat om mat blev det. Den här gången påminde vi oss inte om Blue Teams historia. Den är annars intressant. Får bli en annan gång…
Våren kom den 26 april och det kändes helt rätt. I år fick vi vänta. Det är en uppförsbacke som varje år blir längre, eller så blir mina ben kortare för varje år… eller nåt. Den 27:e gratulerade vi Ingrid med sång. Därmed är våren här. Nu gäller det att inte gripas av panik för allt som ska göras. DN rekommenderar att vi ska ”våga smita från hela skiten” och att vi ”måste våga vila utan skuld”. (Hittar ingen länk till den artikeln, jag läser papperstidningen). Nu ger jag mig ut i trädgården igen, och då smiter jag väl ifrån något annat jag borde göra…
Lenas blogg 
Härlig läsning, blir glad och får inspiration. Inser livets goda som samtal med goda vänner, och blir sugen på ångkokt torsk.
Ska leta efter den där artikeln ”våga vila utan skuld”. Läsa den och hoppas jag kan ligga kvar i en solvarm utestol i liggläge, utan att rusa upp och rycka ogräs, hänga tvätt, fundera på om diskmaskinen är tömd och tänka idag måste jag hinna ringa nån som jag har dåligt samvete för att jag inte ringt. Det är nog så att man får välja om man vill gå runt och bära skuld. ”skulden är inte din, den är min koftan”. Jag är typen har jag inte egen skuld så tar jag även andras. Som om skuldkänslan är ett par bekväma tofflor. Du fick mig att tänka till, att njuta lite mer. Man kan förmodligen vara ansvarsfull ändå, om det kanske är det jag tycker är så viktigt 🙂