Trädgård och teater

I helgen ägnade vi tid åt lite trädgårdsarbete och kultur. Lejonparten av vårt arbete var att köa på Zetas trädgård. Kö för att tala med ”barrträdsexperten”, kö i caféet (fika igen, jag inser att jag framstår som fika-beroende!), kö till ”buskexperten” och sist och tack och lov minst, men ändå, kö till kassan. Alla var där, utom dom som faktiskt arbetade i sin egen trädgård. Fem växter kom vi hem med. Fyra av dem var tämligen välplanerade men en buske, Doftolvon, var ett spontanköp. Varför ställer dom sådana på väg till kassan? Det är som barnen upplever godishyllorna vid kassan i snabbköpet på väg ut. Och vi gick på det! Den doftar underbart och vi har plats. Men hur ska den skötas…? Ingen aning! Nu ska vi bara plantera… Och på vår bergiga tomt är det inte så ”bara”. 

I vår trädgård blommar våra backsippor. En av mina absoluta favoriter. Pulsatilla vulgaris. Bilden är dock blåsippor 🙂

Botkyrka kulturskola hade Scen- och Konsthelg. Vi var på föreställningen på söndag kväll, Ensamhet 1.2. En tänkvärd och träffsäker föreställning om… ensamhet. Tänk att det går att känna ensamhet tillsammans med andra, och att skådespelarna fick oss att känna det. Skickligt!

www.botkyrka.se/kulturskolan

Framtider

Med tacksam inspiration från Liljevalchs Vårsalong 2012.

Rusar mig förbi

Framtider
rusar emot mig

(Några kommer sakta
på klumpiga och
deformerade hjul)

Framtider
rusar mig förbi
Glömmer bort att stanna
bredvid mig

Alla kotor snäpper till
när jag sträcker mig
efter en endaste liten
bland alla Framtider

En
som bland alla andra
far förbi

Skälvande framtid

Se dig själv
i den skälvande framtid
Bittert drag runt
bister mun
Skrämselattack eller
hälsopropaganda
Se dig själv
i den skälvande framtid

Livets mekano

Håll i en del att
bygga med
Sammanfoga
Känn dig osäker på
om du gjort rätt

Också en framtid

Giljotinen har vält
och krossat den dödsdömde
innan huvudet hann falla av
Slutet av framtiden

En dimension

En verklighet är här
Och bakom plasten
anas nästa dimension
Fortfarande grenar, barr och löv
Något annat kan jag inte
föreställa mig

Framtiden igen

Rita en atommodell
(som Niels Bohr gjorde)
Låt den sväva i luften
Niels Bohr om framtiden;
Det är mycket svårt att göra förutsägelser, särskilt angående framtiden.

Klistrar fast

Sätt den kalla blå
och kanske den grå
Låt den orange läggas till

Ett svunnet århundrade
Klistrat bak på mina
ögonbottnar

Vibrerar och sjunger
Klistrar fast

Synvilla

Det långa och smala
Svart och vitt som växlar
Vad är det jag ser,
är det ränder?

Scenen
är min, är målad
med breda penseldrag
Färgen rinner

Allting är fult, allting är slut
Allting är smutsigt och dolt

Apparat

Mätare med ögon, fiskögon
sladd och kabel
instrumenttavla
Allt är gammalt och glömt

Jag kan känna doften
av damm och elektricitet,
av ett annat århundrade

Eltejp

Utan titel, men med glipor,
har vi inte alla det (så)?
Ofärdigt, för det tog slut

Det var jag

Det kunde vara jag
det ingen har beskrivit
Det var det nog också

Vad var det där jag såg?
Ser ner, ser bort
Det var så länge sedan

Bornsjön, Bryssel, Öppet hus och Småland

Arbetet i trädgården har resulterat i att en gran är borta och plötsligt blev det LJUST. Granen äter ljus, förutom att den suger näring för de andra växterna. Men granens dunkla mörker är mysigt också. I en gran kan fåglar och djur gömma sig. Och fantasin kan få spelrum under en stor grans stora grenar. Det är ett härligt mörker. Men nu skulle den bort. Stora träd nära hus är inte bra. I en trädgård ska det vara lagom stora träd. Nu liggar alla grenar i en hög och ska tuggas för återvinning.

Därefter avkoppling med promenad vid Bornsjön. Vi såg Fiskljusen och Storlommen. Och ett mystiskt djur som simmade. Vi tror att det var en räv. Djuret frustade vatten och såg ut att ha roligt, såg vi genom kikaren. Träden var lika stora som vanligt. Nu hade blåsipporna vaknat ordentligt och vände sina olika blå ansikten mot solen.

Sen ytterligare en resa till Bryssel. Representerade ACER på en WS hos ENTSOE. Mycket intressant möte. Men det är en resa också! Trottoarerna i Bryssel är alltid spännande. Vissa stenar är lösa och har det regnat (och det har det ju) och man kliver på en lite spännande och lös sten (och det gör man ju) så SKVÄTTER det upp smutsvatten. Det hände inte mig denna gång, utan mitt sällskap till flygbussen, och den drabbade yttrade ett par direkt olämpliga svordomar. Sånt piggar alltid upp!

I veckan var det sedan hus på sonens skola. Tipspromenader, fotoutställning, film, lektioner och fika. Och lotter. Men vi vann inte! Skönt att få utlopp för årets lott-köps-behov ändå. Och skönt att vi fick godkänt på tipspromenaderna, än hänger vi med kunskapsmässigt. Vi missade dock vilka metaller som ingår i legeringen vitt guld och att en järnkula flyter i kvicksilver. Vi fick trösta oss med fika.

Till helgen åkte vi till Småland för att fira födelsedag. Vinden ven över åsen och det var till att hålla i kepsen. Vi promenerade ner i den vackra småländska ängen i backen. Landskapet som hålls öppet av smålänningar och djur. En backsippa hade slagit ut och MÅNGA och vackra vitsippor vajade i vinden. Ungdomarna pluggade och vi diskuterade deras skolämnen. Och vi plockade nässlor och kokade nässelsoppa.

Arbetsvecka med ännu en resa till Bryssel. Jag öppnade starkt med att gå upp en timme för tidigt. Det är bra att vara förberedd! Klockan var halv och jag stängde av väckarklockorna så att Fredriks skulle få sova. Sen körde jag hela morgonprogrammet och var klar tjugo över. Sen pussade jag Fredrik hej då och tog på mig ytterkläderna. Då ropar Fredrik: Vad är klockan? Jag svarar glatt: Tjugo över, nu kommer taxin! Varpå Fredrik frågar om klockan är tjugo över vad? Och DÅ tittar jag på klockan… Det vara bara att gå och lägga sig igen och dra över den gamla filten. Det var ju så ljust och jag var ju så pigg! Nåja. Kollegan gjorde det samma här om morgonen. Jag är i gott sällskap.