Komposten

Den dag på året när jag anlägger en ny kompost är en högtidsdag. Jag har två slutna kompostkärl. Ett kärl som används året om till hushållskompost och ett annat som är till efterkompostering. Jag kallar den senare, lite på skämt, för efterbrännkammaren. I själva verket är det förstås mycket varmare i den kompost som är aktiv. Förutom de två slutna kärlen har jag fyra öppna komposter. Där tar det förstås mycket längre tid för löv, gräsklipp och grenar att bli till jord. Blandar jag riktigt skickligt med jord mellan varven och vänder någon gång kan hända att det tar endast två år.

Anläggningen av ny kompost börjar med att jag tömmer kompostkärlet på jord, den jord som eventuellt är kvar. Förra året räckte kompostjorden till lite jordförbättring i kryddlådan och till att helt fylla en stor kruka… Därefter sorterar jag jorden (sållar den) med en stor såll vi gjort. Det som inte går igenom gallret sparar jag till den nya komposten.

Jag går ett varv över tomten och plockar ihop grenar och ris som jag samlat ihop här och där. Hittar jag stjälkar av förra årets perenner plockar jag dem och klipper, eller bryter, dem och ner med det i botten på den nya komposten. Jag häller även ner det som inte gick igenom sållen. Tanken är att riset ska bilda en luftig bädd.

Dags att ta ännu en runda i trädgården. Jag letar efter lite naturlig näring till komposten. Maskrosor är bra. I mitten av maj har de hunnit bli feta och goda. Jag rycker och drar. På skuggiga, fuktiga ställen släpper marken villigt ifrån sig maskros med rot. På andra ställen i trädgården är det inte lika lätt att få med roten, men jag får med det gröna och gula på maskrosen. Maskrosorna blir utmärkt näring till komposten. Förena nytta med nöje och låt maskrosorna tjäna ett bra syfte! Hittar jag lite fjolårslöv i ett hörn räfsar jag ihop det också och tar jag med dem också i den nya komposten. Och ner med allt i kärlet.

Sen lyfter jag varsamt över det översta lagret från den aktiva komposten till den nya, ovanpå ris och löv. Jag matar båda komposterna med lite naturlig gödning (Algomin) och naturlig gödsel (hönsgödsel) och vattnar försiktigt. Nu gäller det att hålla den nyanlagda komposten glad. Inte röra för mycket. Se till att det är lagom fuktigt. Och se till att den nya komposten håller en viss volym så att maskarna och de andra djuren kan hålla värmen och processen kan hållas igång. Även den gamla komposten, som nu går in i en vilofas på ett par månader för efterkompostering, behöver tittas till och skötas. Kanske behöver den luftas lite, eller få mer vatten? Den tar också tacksamt emot lite gräsklipp som täcke och näring. Men inga stora mängder nytt material, utan det ska så klart gå till den nya komposten.

I år har jag detta härliga arbete kvar att göra. Jag har jord i komposten som ska få gå till krukor med pelargoner, bland annat. Kanske till helgen…

Fortsättning på slutet av maj och London

Jag var på Nordiska muséet med ALLA, ett nätverk jag varit med i sedan 1988 (?). Vi tittade på flaggor, fikade (se där) och lyssnade på debatt om svenska flaggan. Debatten berörde nationaldagen (är det flaggkramning?), att vi behöver symboler för vår gemenskap, svenskhet = idéer, med mera. Lågintensiv nationalism har varit framgångsrik, slogs fast. Man måste kunna ha flera identiteter att gå in och ut ur, så flaggan får inte vara för tjock, fick vi också lära oss. Något att fundera på. Och fler tankar kring nationalitet och flaggor fick vi i …

London

Vi har varit på en kort semester i London. Det händer alltid en massa saker när vi är där. Den här gången var det upptakt på OS och drottningen firade 60 år på tronen. När fyrverkerierna smällde av på måndagskvällen efter den stora konserten hörde vi det genom fönstret på hotellrummet. Olyckligtvis var jag för tjockskallig för att få ut huvudet genom fönstret och såg därför inte fyrverkerierna mer än på BBC:s livesändning på teven. Jag kunde förstås ha sprungit ut i nattsärken… men avstod.

Vi softade som vanligt runt på olika vegetariska restauranger som Mildreds, Manna, Food for thoughts och även några restauranger med lite blandkost. Och vi fikade, förstås.

Höjdpunkten var en OS-vandring vi gjorde med den kunnige guiden Greg. Nu kan vi sitta framför teven under OS och känna igen oss. Arenorna fick vi förstås bara se på avstånd. Men vi fick lära oss om området, ett gammalt industriområde med många ”smutsiga” industrier vilka smutsat ner marken och floden Lea, och hur man anstränger sig för att rena och återanvända och att använda vattenvägarna för transporter. Och hur man försöker bygga bostäder utan att skapa segregering.

OS? Här?

Vi var också på trädgårdsmuseum vid Lambert North. Härligt att mitt i storstaden hitta en trädgård!

Och vi var på British Museum och såg bland annat OS-medaljerna.

Den här gången åkte vi också en del buss, vilket gör att man ser mer av London. Tunnelbanan är praktisk men tunnlarna är ganska lika varandra!

Slutet av maj…

Ligger lite efter med bloggen. Det händer så mycket annat!

Vi har fortsatt i trädgården. Bilder gör inte riktigt rättvisa åt hur det ser ut… Ska försöka hitta nya fotovinklar… Vi har i alla fall planterat alla små och stora växter vi köpt. Och det kommer att bli grymt fint!

Bryssel

Gjorde en resa till Bryssel som var helt vanlig. Men hemresan var ovanlig. Jag blev tillfälligt reservmamma till en kille på 19 år. Han åkte ensam och var inte van vid det och därför rätt stressad. Han var musiker och skulle spela på en konsert i Sverige. Jag fick prata underhållande hela resan och kunde inte blunda ens några minuter. Han hade verkligen nerverna utanpå kroppen, men var mycket trevlig. Vi utbytte tankar, bland annat om vår favoritmusik, vad annars ska man prata med en musiker om? Mozart och Kraftwerk, det är alltid rätt! Jag var helt slut sen, men det var bra att få ha rollen av den lugna. Det fanns inte utrymme för att jag skulle stressa upp mig. En per stolsrad i planet räcker!

Våren blir snabbt till sommar

Så har det hänt igen. Jag var koncentrerad på annat i veckan (det kallas arbete) och öppnade idag badrumsfönstret och fann där tallpollen på fönsterbrädet. Är det möjligt? Är det sommar redan? Det går undan i naturens kretslopp. För varje år blir känslan att överleva vintern allt viktigare. Jag som älskar hösten känner mer och mer av mörker och vinter. Hur är det då för den som tycker hösten är tung? Tänka att än en gång fått uppleva våren! Och nu kunna få njuta av sommaren. Helst utan prestationsångest i trädgården… Bara komma ihåg att vattna…