Var myren ligger? Det går inte att berätta. Det går, men jag gör det inte. Det betyder otur att berätta. Lite som att säga ”Macbeth” på teatern. Sånt man inte gör! Inte säger jag var mina svampställen är heller. Visa kan jag göra – följ gärna med. Men en gång beskrev min arbetskamrat och jag samma svampställe. Först berättade han lite grann, sen berättade jag, varpå han fyllde i och så vidare några gånger och jag insåg att det var samma ställe vi pratade om. Kändes bra. Försökte ge något mer tips, förstås. Men hjortronstället, nja. Det behövs inte mer otur när strumporna far in i stövlarna vid promenaden till myren. Håll med om att det är obekvämt.

I övrigt har vi badat bastu och spelat spel. Regnet vräkte ner i natt, eller i alla fall strilade. Regn mot plåttak är sövande och en sovmorgon kan behövas då och då.

Svalorna har underhållit oss med sina halsbrytande övningar. Aldrig förut har vår äng varit deras träningsarena på samma sätt. Antagligen är det alla insekter som lockar dem, inte bara den relativt kortklippa ängen. En del andra fåglar marscherar förbi, eller fram och tillbaka. Som björktrasten och några snäppor, oklart vilka. En fågel låg död i kaminen, märkte vi när vi kylan utanför behövde kompenseras med en brasa. Vinden friskar i så att det är blir rejält drag i kaminen.

Vi är i Koutojärvi.  Färden upp tog en dag. Vi åkte i ett svep. Givetvis med rejäla lunchpauser, två stycken för säkerhets skull, med medhavd mat. Och någon fikapaus och tankapaus. Vi hade tänkte stanna på hotell, men allt flöt på. I Hagsta var det regn och 11 grader. Men sen tog det sig och blev perfekt resväder, sol och inte för varmt. Och som vanligt blev det ”Norrlandsbingo”, det börjar med Dalälven (check), hjortron (check), rökt sik… och så vidare.

Vi välkomnades av en släkting. Hon beskrev att hjortron plockades redan förra veckan. Aj då. Efter att ha provianterat i Kalix och lagat lunch och kontrollerat väderleksrapporten, insåg vi att regnet förväntades runt 18 och ännu mer i morgon. Bäst att vi ger oss ut på myren då! Sagt och gjort. Lite förberedelser, en kort biltur följt en skön och stärkande promenad. På stigen fanns blåbär, hönsbär, kråkbär och en och annan Jungfru Marie nycklar. Vi följde kanten längst hygget. Stigen gick upp och stigen gick ner. Och där på myren, i sällskap med skvattram och några andra växter fanns de: Hjortronen. De flesta var lagom mogna, några lite övermogna och ett och annat kart förstås. Vi plockade och plockade. Det var perfekta förhållanden. En barmhärtig vind från sjön svepte bort de flesta myggor. Några listiga myggor gav sig på handflatan, annars hjälpte myggmedlet och vinden till att skrämma bort dem. Somliga tuvor på myren lutade åt fel håll, ur mitt perspektiv. Det gäller att vara koncentrerad. Några hjortron åt jag upp direkt. Det är ju så nyttigt och nu lär jag inte bli förkyld på länge! Även blåbären var mogna och mycket goda. Och vi såg en ren. Därmed är en sak till på ”Norrlandsbingon” avklarad. Men än finns det mycket kvar att göra… Koka hjortronsylt till exempel.