Utsnitt

(Ur Allmän förklaring om de mänskliga rättigheterna, artikel 2)
Var och en
Utan åtskillnad
Kön, språk, religion
Är oberoende

Går det att förstå

Svart och jobbande i ett läger har sitt pris.
Olösta frågor som energiförsörjningen, trasiga skor och flyktingar på flykt.
Vad flyr dom för, dom kan väl bo i källaren?
Bortskämda, fast det är vi allihop.
Arbetsskygga är vi lite till mans.
(Kvinnor arbetar förstås, men det är obetalt.)
Golven slitna av smuts och rengöring, alla ängsliga.

Dölja och gömma.
Fängslad i stället för fängslande.
Han är gripen, nu behövs pengar.
Gripande, men inte att vi blir berörda.
Vi blundar och vilar hjärnan några sekunder.
Vi tittar bort och samlar ihop våra splittrade tankar.
Liv i ordning, men mycket tid till att bara vara.
Rädsla för att göra, rädsla för att göra fel, rädsla för att inget göra, rädsla för att inget ha att göra.

Pengar som går åt, kan inte sparas ens för det mest basala.
Jag blev sparkad och uppehållet var kopplat till arbetet.
Ställ inte ifrån dig dina skor på natten.
Dom kan försvinna.
Vad händer?
Spruckna sulor.
På skorna? På fötterna!
Drömmen om något mer.
Först ett arbete och sen en bostad.
Eller först en bostad och sen ett arbete.
Eller moment 22.
Studier.
Ouppnåeligt.
Anmälan. Och annars utkastad.
Lurad.

Bra system men ger fel resultat.
Svåra förhållanden.
Kanske utreda? Eller ha en konferens?
Men fortfarande virvlar tankarna.
Och fortfarande går det att sakta sluta ögonlocken och låta några väl valda sekunder passera.
Tankarna rafsar irriterat i kroppens inre organ.
Men ögonlocken lyder sakta och sluter, om än under en något svag darrning.
Gör ett verk, värk fram det. Publicera.
Är det tillräckligt okomplicerat eller inte?
Går det att förstå?

Utnyttjad.
Mot att undvika. Spöstraff till exempel.
Det är lagens krav.
Dokument. Dokument på dokument.
Ett pris. Och fel också. Fel dokument.
(Där tar det slut!)

Hannas barn har kommit hem

Vi väntar på våra barn. Vi vänta på att de ska komma till oss. Vi väntar på att de ska växa upp. Vi väntar sent på natten att de ska komma hem. Vi väntar otåligt på att de ska flytta ut.

Hanna har fått vänta några år på att hennes barn ska komma hit från hennes gamla hemland. Hon lyckades fly. Men priset blev att hennes barn blev kvar. Och allt måste utredas och allt måste vara i ordning.

Men nu har Hannas barn fått komma hem.