Livets kuliss, fångad i svärta
Övergår till gråt
Att det skulle komma visste hon inte

I oreda, bilduppvisning
Smärta skapas
i skuggan av våld
Krig – vad är meningen…

Kvadrater går igenom
i kulturmönstret
Uppkastad viftar grisen
sakta på svansen
Men i skuggan av muren
svär den lilla människan
Och fabriken står emot…
Precision utan like
Vi förstår vad det betyder!
Där slår näckrosorna ut
på annan ledd
Ledda av ljuset
mot ett gap
Kan säga inget, inget!
Men just så
Glipar inte, flyger
Därigenom strömmar det
i osökta hål

Anstrykning, av egen rosa
som äger alltför mycket giltighet
Där huvudet sätter sig
faller skuggan
Möjliggör ett dött skal
Och annars en uppsyn
som intet liknas alls
I en uppvisning av våld – ännu en gång
Silver ligger före, kommer därför innanför
Gör oss redo – återigen
Där bortåt blir det utan mening
Obetydligt
Kanske inte så obetydlig
trots allt
Skuggan ligger på
och kan behövas
Koppar-ärr – där minnen svävar
Höghus skapar hem, där
är vi nu, och nås inte
Svävar ansiktslöst
under björkens avvaktande
lövverk
Löven tufsar sig, som en grip

Med tändstickan följer dy,
bara dy, bara djupt i
skuggan – instängt
Och ändå är det någons
vän som vilar
där

Kalendern rör sig, röker,
ryker
Skildrar gärna hem och
brinner i den båda änden
Vad vakar du mitt löv? Vad?
Syran bort, ur ögonen
Regnet jämnas över syran
Lämpar ljus i mörkt
trapphus
En otillåten utfrågning
Finns det rum?