Utsikt. Älv. Att våga!

Mygg, musik, knott och kultur.
Bastu. Kropp.
Tankar, dans, vilja och fördomar.

Elden i bastun och ångan.

Tårar (mina). Svett (deras).
Skratt och hallå.
Allvar, ansträngning.

Längtan. Längtan dit.

November och när är det tid att skratta

November. Månaden som gud glömde. Mörkt. Regn. Kanske kallt. Annars bra temperatur som gör att man kan promenera. Men mörkt. Ljuset äts upp, sugs in, men vart? Reflexerna skramlar. Cykellysena pulserar varmt och ilsket rött. Bilarna vispar sina vindrutor, svisch, svisch… Blanka, hala löv blänker i mörkret. Lera på skorna och byxorna. Burr…

Koppla ur

Hjärnan kan kopplas ur. Då går vi på ryggraden. Ryggradskänslan kopplas in. På ett sätt blir nog allt enklare när ryggradskänslan är inkopplad. En sorts romantisk dröm, ett skimmer. Kom ihåg, hjärnan är urkopplad! Tiden synes oändlig och ogripbar. Men horisonten är kort, mycket kort. Himlen far lågt och mörkret är nära. Mörkret är här. En romantisk dröm om förenande och självförsvar. Och samtidigt en realistisk bild av vad som kan hända om vi inte är beredda. Men vi är redo. Vi går på ryggradskänslan och hjärnan har kopplat ur. Checkat ut. Därmed är vi beredda på mörker och självförsvar. Inget vi vill kalla krig! Men självförsvar.

Gå långt

För det riktigt viktiga kan vi gå ganska långt
Flytta några stenar, vandra några mil
För det riktigt viktiga är vi beredda att leta och göra,
att flytta och byta
Allt annat kan vi gäspa oss igenom
Vi kan sitta i utkanten och delta lite halvt
Lyssna med det ena örat
Titta bakom lugg
Gäspa bakom andra handen

insikt om vad som krävs
det mod som krävs
för att våga vara sig själv
hur enkelt är det inte
att ljuga

Utan skärpa

Jag ska berätta något
Jag ville vidga mina horisonter
Jag ville sluta leva i en lögn, men jag lät bli
Jag lät lögnen vara
Låta vara – låta bli
Det bekom mig inte, det rann av
Låt dem leva i lögnen
Vad rör det mig?
Det stör mig inte

I dimman

Ögonen försöker fokusera
Ställa skärpan
Ögonen kämpar för att
hitta horisonten
Men dimman döljer effektivt

Hjärnan famlar
efter intryck
Men där finns inga
Det är bara tjocka
Överallt

Egna lögner (och andras)

Jag ljuger för mig själv
Antagligen ljuger jag även för dig
Jag famlar
När jag är nästan nära,
ett par fotsteg kvar,
tappar jag bort mig
Jag vet inte ens vad jag är nära
Nirvana? Insikt? Harmoni?
(Eller Bankomaten?)

Kunna räkna

Summan av alla
igenomstressade minuter
gör mig spyfärdig
Fingrarna räcker inte
till för att jag ska
kunna räkna
Gjort är gjort
Varför ska jag räkna?

Livets kuliss, fångad i svärta
Övergår till gråt
Att det skulle komma visste hon inte

I oreda, bilduppvisning
Smärta skapas
i skuggan av våld
Krig – vad är meningen…

Kvadrater går igenom
i kulturmönstret
Uppkastad viftar grisen
sakta på svansen
Men i skuggan av muren
svär den lilla människan
Och fabriken står emot…
Precision utan like
Vi förstår vad det betyder!
Där slår näckrosorna ut
på annan ledd
Ledda av ljuset
mot ett gap
Kan säga inget, inget!
Men just så
Glipar inte, flyger
Därigenom strömmar det
i osökta hål

Anstrykning, av egen rosa
som äger alltför mycket giltighet
Där huvudet sätter sig
faller skuggan
Möjliggör ett dött skal
Och annars en uppsyn
som intet liknas alls
I en uppvisning av våld – ännu en gång
Silver ligger före, kommer därför innanför
Gör oss redo – återigen
Där bortåt blir det utan mening
Obetydligt
Kanske inte så obetydlig
trots allt
Skuggan ligger på
och kan behövas
Koppar-ärr – där minnen svävar
Höghus skapar hem, där
är vi nu, och nås inte
Svävar ansiktslöst
under björkens avvaktande
lövverk
Löven tufsar sig, som en grip

Med tändstickan följer dy,
bara dy, bara djupt i
skuggan – instängt
Och ändå är det någons
vän som vilar
där

Kalendern rör sig, röker,
ryker
Skildrar gärna hem och
brinner i den båda änden
Vad vakar du mitt löv? Vad?
Syran bort, ur ögonen
Regnet jämnas över syran
Lämpar ljus i mörkt
trapphus
En otillåten utfrågning
Finns det rum?

Flyger fram
Gör jag inte
Men jag känner mina ben
veva fram
Och fötterna
skjuta ifrån
Vinden blåser
kanske inte precis
i mitt hår
Men mina öron
blir kalla

Utsnitt

(Ur Allmän förklaring om de mänskliga rättigheterna, artikel 2)
Var och en
Utan åtskillnad
Kön, språk, religion
Är oberoende

Går det att förstå

Svart och jobbande i ett läger har sitt pris.
Olösta frågor som energiförsörjningen, trasiga skor och flyktingar på flykt.
Vad flyr dom för, dom kan väl bo i källaren?
Bortskämda, fast det är vi allihop.
Arbetsskygga är vi lite till mans.
(Kvinnor arbetar förstås, men det är obetalt.)
Golven slitna av smuts och rengöring, alla ängsliga.

Dölja och gömma.
Fängslad i stället för fängslande.
Han är gripen, nu behövs pengar.
Gripande, men inte att vi blir berörda.
Vi blundar och vilar hjärnan några sekunder.
Vi tittar bort och samlar ihop våra splittrade tankar.
Liv i ordning, men mycket tid till att bara vara.
Rädsla för att göra, rädsla för att göra fel, rädsla för att inget göra, rädsla för att inget ha att göra.

Pengar som går åt, kan inte sparas ens för det mest basala.
Jag blev sparkad och uppehållet var kopplat till arbetet.
Ställ inte ifrån dig dina skor på natten.
Dom kan försvinna.
Vad händer?
Spruckna sulor.
På skorna? På fötterna!
Drömmen om något mer.
Först ett arbete och sen en bostad.
Eller först en bostad och sen ett arbete.
Eller moment 22.
Studier.
Ouppnåeligt.
Anmälan. Och annars utkastad.
Lurad.

Bra system men ger fel resultat.
Svåra förhållanden.
Kanske utreda? Eller ha en konferens?
Men fortfarande virvlar tankarna.
Och fortfarande går det att sakta sluta ögonlocken och låta några väl valda sekunder passera.
Tankarna rafsar irriterat i kroppens inre organ.
Men ögonlocken lyder sakta och sluter, om än under en något svag darrning.
Gör ett verk, värk fram det. Publicera.
Är det tillräckligt okomplicerat eller inte?
Går det att förstå?

Utnyttjad.
Mot att undvika. Spöstraff till exempel.
Det är lagens krav.
Dokument. Dokument på dokument.
Ett pris. Och fel också. Fel dokument.
(Där tar det slut!)

Hannas barn har kommit hem

Vi väntar på våra barn. Vi vänta på att de ska komma till oss. Vi väntar på att de ska växa upp. Vi väntar sent på natten att de ska komma hem. Vi väntar otåligt på att de ska flytta ut.

Hanna har fått vänta några år på att hennes barn ska komma hit från hennes gamla hemland. Hon lyckades fly. Men priset blev att hennes barn blev kvar. Och allt måste utredas och allt måste vara i ordning.

Men nu har Hannas barn fått komma hem.

Före Tate

Nu
Nu är nu
Och inte igår,
om du förstår
Nu ”extended”
Ett utvidgat nu
Och om att göra sig hård

Skrivprocessen
Skrivprocessen – baka text
Läsa, skriva, skriva om
Allt det där kan jag
med min metod
”Så gör jag”
Min arbetsmetod

Konstruktion
Jag känner mig stabil
– oomkullrunkelig
Och livet pågår
i ett ständigt flöde

Efterhandskonstruktioner

På Tate

Flödesgång
En bild i en bild i en bild
Där rulltrappan rullar uppför
Amatör
– den svarta automaten

En rosa städmaskin
dras av en man i
rosa väst, ett odjur?

Texten sveper över objektet
Är jag objektet?
Låser texten in?
Läser jag av?

Färg som slafsas på
utan ens ett försök…
Ge djup, eller lyster
Ge mig något!
Eller en makrill, avbildad helt naken

Rymd, ljus, exakthet
Allt dolt, gömt, bortglömt(?)

Du bör alltid sträva efter
att bli
Någon Annan
Med andra tankar
andra kläder
och ett annat sätt

Göra avtryck
(Tryck av)
Se den stora bilden

Fria improvisationer
Automatisk målning

Stonehenge blir ett schackspel
Pjäser i en mun

Ögon täckta
Kullar som rullar
Källare – trappa – doft

Mekanik
Är saker som rör sig
Men också skrik
Suddiga rörelser i sittande läge

Otäckt platta målningar!
Och slarv med perspektivet
gör mig illamående!

Som en solfjäder utan färg
Vit kurva
Blå rektanglar, mörkblå kvadrat
Och mellanblå rektangel

Visioner av rör, genom rör
Energi och process: en rörelse
Violence – silence
Skräpig insekt
Virkade bajskorvar

Jag känner ett märkligt lugn
Och ett tryck över bröstet

Leta efter paradiset, löftet!
Det eviga slaget mellan
det onda och det goda
En revolt, förstås, det ska vi minnas!

Målning på målning på målning
Modern konst kräver kontext och historia
Varför målades den?
”Gav mig möjlighet
att uttrycka det jag ville”
Metoden- verktyget – uttrycksmedel!

Efter Tate?

Eftertext!
Rulltrappan går ner
Och fötterna rör sig mot ljuset
Voila!
Efterhandskonstruktion.