Höst igen och löven faller

Höst igen. Löven faller. Många resor. Träffat många trevliga människor. Resa innebär också viss tid för analys och reflexion. Tid för att läsa tidningar. Näst senaste  resan var det tidningar jag klarade av på vägen hem, inga jobbpapper och ingen  kulturell bok. På ett flygplan kan det finnas alla möjliga tidningar jag annars inte läser. Dansk tidning om affärskvinnor och norsk nyhetstidning. Sen hade jag fått med mig en Metro från London och en från Dublin och så vidare. Men på senaste resan fick det bli boken om Margot på vägen hem. Jag tycker att den var bra. Varför tog den slut så fort? Men annars har jag läst lite, för att vara mig. Jag har varit på teater också. Mamma och jag såg ”I sista minuten”. Vad vi skrattade! Fast det var allvarligt också förstås. Hon är allt bra fyndig Carin Mannheimer. Och vilka skådisar! I går var vi på bio och sett filmen om Palme. Omskakande. Ibland behöver vi bli lite omruskade också. Och löven faller…

Vilande älg
Skogen är så vacker
att ögonen tåras
Stubbarna ser ut som älgar
vilande i gläntan

Ibland ser jag inte skog
Jag ser träd
Men ingen stig

Tidszon Tornedalen

En tidzon som är helt egen. Jag somnar sent och vaknar tidigt, eller sent.

Morgon
Lång morgon medger lång fika
Eller flera fika
Lång morgon medger lugn och ro
Blicken fastnar på sjön
Finns där några fåglar?
Firar fåglarna morgon?

Dag
Dagen, en diffus del av dygnet
Bortanför morgon och innan kväll
Dagen kan göra lunch, en rejäl matpaus
Kräver även disk
Och att benen får spritta fritt

Kväll
Även kvällen är lång
Lång och ljus
Tiden är kväll längre än vad klockan är kväll
Kvällen gäckar – spelar över

Natt
Natt – underlig natt – undangömd
Finns du eller är du blott en skugga?
En skugga som far över jorden
Ett andetag – sen är du förbi

Vattnet
Vått, blått och vita gäss
Sel och fors
och vattenblandning
Stenar i vattenbrynet
En del är slipde av vattnet
Andra stenar är skönt kantiga

Luften
Luften klar och ombytlig
Luften byter ofta riktning
Velar, kastar om
Stärker, renar

Fåglarna
Se fågeln genom kikaren
Först leta, sen hitta
Först höra, sen se
Ett kvitter, ett pip
Lyssna genom kikaren
Delta i matförberedelserna – på avstånd

Fiskarna
Kast med liten rulle
och litet drag
Napp, en liten fisk
ett litet slag

Kasta tillbaka

Blommorna
Plocka några blommor
Sätta i en vas
Vackrast ändå i dikeskanten
Eller i skogen, som Linnean

Framtider

Med tacksam inspiration från Liljevalchs Vårsalong 2012.

Rusar mig förbi

Framtider
rusar emot mig

(Några kommer sakta
på klumpiga och
deformerade hjul)

Framtider
rusar mig förbi
Glömmer bort att stanna
bredvid mig

Alla kotor snäpper till
när jag sträcker mig
efter en endaste liten
bland alla Framtider

En
som bland alla andra
far förbi

Skälvande framtid

Se dig själv
i den skälvande framtid
Bittert drag runt
bister mun
Skrämselattack eller
hälsopropaganda
Se dig själv
i den skälvande framtid

Livets mekano

Håll i en del att
bygga med
Sammanfoga
Känn dig osäker på
om du gjort rätt

Också en framtid

Giljotinen har vält
och krossat den dödsdömde
innan huvudet hann falla av
Slutet av framtiden

En dimension

En verklighet är här
Och bakom plasten
anas nästa dimension
Fortfarande grenar, barr och löv
Något annat kan jag inte
föreställa mig

Framtiden igen

Rita en atommodell
(som Niels Bohr gjorde)
Låt den sväva i luften
Niels Bohr om framtiden;
Det är mycket svårt att göra förutsägelser, särskilt angående framtiden.

Klistrar fast

Sätt den kalla blå
och kanske den grå
Låt den orange läggas till

Ett svunnet århundrade
Klistrat bak på mina
ögonbottnar

Vibrerar och sjunger
Klistrar fast

Synvilla

Det långa och smala
Svart och vitt som växlar
Vad är det jag ser,
är det ränder?

Scenen
är min, är målad
med breda penseldrag
Färgen rinner

Allting är fult, allting är slut
Allting är smutsigt och dolt

Apparat

Mätare med ögon, fiskögon
sladd och kabel
instrumenttavla
Allt är gammalt och glömt

Jag kan känna doften
av damm och elektricitet,
av ett annat århundrade

Eltejp

Utan titel, men med glipor,
har vi inte alla det (så)?
Ofärdigt, för det tog slut

Det var jag

Det kunde vara jag
det ingen har beskrivit
Det var det nog också

Vad var det där jag såg?
Ser ner, ser bort
Det var så länge sedan

Vild natur

Den vilda skogen

På stranden, där nästan aldrig någon är
känns naturen vild
Strand, med sand
sen några stenar
Så en remsa skog
Inte stor
men tillräckligt stor för att där ska finnas
en osynlig stig
balanserande på kanten av stenarna
Några träd, det är skogen
och sen myren
hemlighetsfull, blöt, och med vita prickar av ängsull