Man ska ha en selfie. Alla ska ha en. Jag tog en. I alla fall. Jag och en fluga. Så ensam är jag inte på min selfie. Men det märkte jag inte förrän jag tittade lite närmare på bilden. (Tack till Per för hjälp med bilden).

Tidig augusti. Det mörknar. Mörkret är också fint. Men ljuset! Semester har även varit Tornedalen och Småland. Och hemma. Vädret denna sommar har inte varit toppen, men jag lovade att inte klaga på kylan, inte efter allt det varma i Berlin. Vi har alltså haft svala dagar. Sen är det så att det finns inget mer fantastiskt än fina kvällar i Tornedalen. Det finns INGET som går upp mot det. Märkligt. Man tycker man kunde vänja sig, eller önska något annat… men inte. Vi har gått på myren, men i år var vi för tidiga. Det finns hjortron, men dom var inte mogna. Goda ändå, som vanligt… Myren är så vacker. Som den är. Tänker jag. Värmen vi upplevde i Berlin gick fort ur kroppen. Ljuset vi fick i Tornedalen kan jag leva på hela vintern.

Det tar tid att lära sig leva. Aldrig blir man fullärd. Det är inte ett krav för ett fullvärdigt liv, att vara fullärd. Men jag reflekterar att det tar tid att lära sig allt. Att leva. Och så vidare. Varje dag en ny visdom.

Hur förklarar man för små barn att komponenterna inte ska vidröras när enheten är aktiv? Jag har i alla fall förklarat detta viktiga för familjen. Läst högt och instruerat. Så förhoppningsvis bränner sig ingen på ugnen. Detta och annat viktigt lär vi oss efterhand i nya lägenheten.

Risker finns det med allt. Har man balkong finns risk för balkongalkoholism. Men det var kallt på balkongen i juni, vilket minskade risken.

Fram till midsommar var det bygge runt om vår nya lägenhet, på både gården och gatan. Tur att värmen gav sig lite för det var svårt att vädra! Buller och damm ramlade in genom fönstren när vi försökte öppna. Efter midsommar bullrade det bara på gatan. Och nu i juli tystnande även det bullret (för sommaren). Vi får fina kullerstenar och vi får ett eget träd utanför köksfönstret… men det är sen. Nu är nu.

Ett par ord om vårt tidigare boende: Aldrig har de rhododendron vi planterat vid vårt gamla hus blommat så fint som i år. Det är som det ska.

Nu är det mitt i juli och det är en lite grå och disig morgon i Koutojärvi. Riktigt skönt som omväxling till all värme. Det tyckte även storlommen. Hanen fick simma ut en stund för sig själv. Honan såg vi igår, men vi har inte sett några ungar.

Nu är det slutspurt mot julafton. Helst ska man laga mat in i det sista och somna så fort huvudet nuddar kudden. Så blir det nog i år också. Det är en härlig känsla att laga så mycket mat! Och inget söver så bra. Fudge, rödkål och vegetarisk Jansson… och annat.

Granen är äkta, från Småland och sirlig. Tomtarna på plats. Juldukarna strukna. Men ingen snö! Tidigare, i månadsskiftet, var vi i Småland och där kom lite snö. Någon hade också försökt raska över isen… kanske fotspåren syns…?

God jul och gott nytt år!

Kalla, ihärdiga vindar från norr har plågat oss. Det blåser visst nordan långt ner i landet, här har vi det troligen svalast i landet i början av den här veckan, med undantag för fjällen kanske. Det gäller att ha långärmat i mängd, och inte bara linnen. Linne och kortärmad tröja över det ger i alla fall lite värme!

Eftermiddag. Sommar i P1. Kaffe på bordet. Vi går i skogen också och plockar bär, härligt. Vi har fixat en ny grill i form av ett cementrör och invigt den med att grilla paprika och aubergine. Och på TV är det fotboll. Men vi har ingen TV här så vi får gå på muntlig sägen från andra.

Men igår kom värmen. Och som vanligt i Tornedalen blir det varmt (kan det ha att göra med att solen lyser så många timmar?). I dag har vi redan hunnit bada och troligen blir det ett dopp till, eller kanske två? Och när sjön stillnat och nordan gett med sig så har vi äntligen fått syn på Storlommen. Flera stycken till och med. Värmen för också med sig att bredbandet fungerar bättra. Alla är väl ”ute och leker”. Men att försöka med att ladda upp någon bild… nja, det tror jag inte på.

Vår trädgård är mycket egen. Det är härligt, men ibland måste den hållas efter. Vi fick hjälp en dag med trädgårdsarbetet. Tre personer kan göra mer än två. Vi tog ner små träd, buskar och grenar och sågade upp till ved och tuggade grenar i flistuggen… Och tillbaka med det tuggade på buskarna… Återvinning! Vän av ordning påpekade att tar vi ner träd ska vi plantera nya. Och vi hade förberett och köpt några avenbok, vilka påpassligt planterades. Åtta stycken som ska bli en liten ny häck och bilda ett hemligt rum. Sakta förvandlar vi trädgården så som vi vil ha den.

Höst är också tid för svampplockning. Skogen härlig och sval. Geggig och fortfarande ganska grön. Förändrad på grund av skogsarbete. Skogen som är en plantering måste skötas. Sköter inte sig själv. Stor maskin far fram. Stora däck. Geggiga spår där det förut var stig. Ny skog är resultatet. Hittar gör jag inte. Främmande. Men svamp! Fast inte överallt. Vanliga stället bra. Många trattisar! Många skratt! Rensning… Svamparna nu förvällda och placerade i frysen. Blir senare soppa och paj.

Den dag på året när jag anlägger en ny kompost är en högtidsdag. Jag har två slutna kompostkärl. Ett kärl som används året om till hushållskompost och ett annat som är till efterkompostering. Jag kallar den senare, lite på skämt, för efterbrännkammaren. I själva verket är det förstås mycket varmare i den kompost som är aktiv. Förutom de två slutna kärlen har jag fyra öppna komposter. Där tar det förstås mycket längre tid för löv, gräsklipp och grenar att bli till jord. Blandar jag riktigt skickligt med jord mellan varven och vänder någon gång kan hända att det tar endast två år.

Anläggningen av ny kompost börjar med att jag tömmer kompostkärlet på jord, den jord som eventuellt är kvar. Förra året räckte kompostjorden till lite jordförbättring i kryddlådan och till att helt fylla en stor kruka… Därefter sorterar jag jorden (sållar den) med en stor såll vi gjort. Det som inte går igenom gallret sparar jag till den nya komposten.

Jag går ett varv över tomten och plockar ihop grenar och ris som jag samlat ihop här och där. Hittar jag stjälkar av förra årets perenner plockar jag dem och klipper, eller bryter, dem och ner med det i botten på den nya komposten. Jag häller även ner det som inte gick igenom sållen. Tanken är att riset ska bilda en luftig bädd.

Dags att ta ännu en runda i trädgården. Jag letar efter lite naturlig näring till komposten. Maskrosor är bra. I mitten av maj har de hunnit bli feta och goda. Jag rycker och drar. På skuggiga, fuktiga ställen släpper marken villigt ifrån sig maskros med rot. På andra ställen i trädgården är det inte lika lätt att få med roten, men jag får med det gröna och gula på maskrosen. Maskrosorna blir utmärkt näring till komposten. Förena nytta med nöje och låt maskrosorna tjäna ett bra syfte! Hittar jag lite fjolårslöv i ett hörn räfsar jag ihop det också och tar jag med dem också i den nya komposten. Och ner med allt i kärlet.

Sen lyfter jag varsamt över det översta lagret från den aktiva komposten till den nya, ovanpå ris och löv. Jag matar båda komposterna med lite naturlig gödning (Algomin) och naturlig gödsel (hönsgödsel) och vattnar försiktigt. Nu gäller det att hålla den nyanlagda komposten glad. Inte röra för mycket. Se till att det är lagom fuktigt. Och se till att den nya komposten håller en viss volym så att maskarna och de andra djuren kan hålla värmen och processen kan hållas igång. Även den gamla komposten, som nu går in i en vilofas på ett par månader för efterkompostering, behöver tittas till och skötas. Kanske behöver den luftas lite, eller få mer vatten? Den tar också tacksamt emot lite gräsklipp som täcke och näring. Men inga stora mängder nytt material, utan det ska så klart gå till den nya komposten.

I år har jag detta härliga arbete kvar att göra. Jag har jord i komposten som ska få gå till krukor med pelargoner, bland annat. Kanske till helgen…

Ligger lite efter med bloggen. Det händer så mycket annat!

Vi har fortsatt i trädgården. Bilder gör inte riktigt rättvisa åt hur det ser ut… Ska försöka hitta nya fotovinklar… Vi har i alla fall planterat alla små och stora växter vi köpt. Och det kommer att bli grymt fint!

Bryssel

Gjorde en resa till Bryssel som var helt vanlig. Men hemresan var ovanlig. Jag blev tillfälligt reservmamma till en kille på 19 år. Han åkte ensam och var inte van vid det och därför rätt stressad. Han var musiker och skulle spela på en konsert i Sverige. Jag fick prata underhållande hela resan och kunde inte blunda ens några minuter. Han hade verkligen nerverna utanpå kroppen, men var mycket trevlig. Vi utbytte tankar, bland annat om vår favoritmusik, vad annars ska man prata med en musiker om? Mozart och Kraftwerk, det är alltid rätt! Jag var helt slut sen, men det var bra att få ha rollen av den lugna. Det fanns inte utrymme för att jag skulle stressa upp mig. En per stolsrad i planet räcker!

Våren blir snabbt till sommar

Så har det hänt igen. Jag var koncentrerad på annat i veckan (det kallas arbete) och öppnade idag badrumsfönstret och fann där tallpollen på fönsterbrädet. Är det möjligt? Är det sommar redan? Det går undan i naturens kretslopp. För varje år blir känslan att överleva vintern allt viktigare. Jag som älskar hösten känner mer och mer av mörker och vinter. Hur är det då för den som tycker hösten är tung? Tänka att än en gång fått uppleva våren! Och nu kunna få njuta av sommaren. Helst utan prestationsångest i trädgården… Bara komma ihåg att vattna…