Bornsjön, Bryssel, Öppet hus och Småland

Arbetet i trädgården har resulterat i att en gran är borta och plötsligt blev det LJUST. Granen äter ljus, förutom att den suger näring för de andra växterna. Men granens dunkla mörker är mysigt också. I en gran kan fåglar och djur gömma sig. Och fantasin kan få spelrum under en stor grans stora grenar. Det är ett härligt mörker. Men nu skulle den bort. Stora träd nära hus är inte bra. I en trädgård ska det vara lagom stora träd. Nu liggar alla grenar i en hög och ska tuggas för återvinning.

Därefter avkoppling med promenad vid Bornsjön. Vi såg Fiskljusen och Storlommen. Och ett mystiskt djur som simmade. Vi tror att det var en räv. Djuret frustade vatten och såg ut att ha roligt, såg vi genom kikaren. Träden var lika stora som vanligt. Nu hade blåsipporna vaknat ordentligt och vände sina olika blå ansikten mot solen.

Sen ytterligare en resa till Bryssel. Representerade ACER på en WS hos ENTSOE. Mycket intressant möte. Men det är en resa också! Trottoarerna i Bryssel är alltid spännande. Vissa stenar är lösa och har det regnat (och det har det ju) och man kliver på en lite spännande och lös sten (och det gör man ju) så SKVÄTTER det upp smutsvatten. Det hände inte mig denna gång, utan mitt sällskap till flygbussen, och den drabbade yttrade ett par direkt olämpliga svordomar. Sånt piggar alltid upp!

I veckan var det sedan hus på sonens skola. Tipspromenader, fotoutställning, film, lektioner och fika. Och lotter. Men vi vann inte! Skönt att få utlopp för årets lott-köps-behov ändå. Och skönt att vi fick godkänt på tipspromenaderna, än hänger vi med kunskapsmässigt. Vi missade dock vilka metaller som ingår i legeringen vitt guld och att en järnkula flyter i kvicksilver. Vi fick trösta oss med fika.

Till helgen åkte vi till Småland för att fira födelsedag. Vinden ven över åsen och det var till att hålla i kepsen. Vi promenerade ner i den vackra småländska ängen i backen. Landskapet som hålls öppet av smålänningar och djur. En backsippa hade slagit ut och MÅNGA och vackra vitsippor vajade i vinden. Ungdomarna pluggade och vi diskuterade deras skolämnen. Och vi plockade nässlor och kokade nässelsoppa.

Arbetsvecka med ännu en resa till Bryssel. Jag öppnade starkt med att gå upp en timme för tidigt. Det är bra att vara förberedd! Klockan var halv och jag stängde av väckarklockorna så att Fredriks skulle få sova. Sen körde jag hela morgonprogrammet och var klar tjugo över. Sen pussade jag Fredrik hej då och tog på mig ytterkläderna. Då ropar Fredrik: Vad är klockan? Jag svarar glatt: Tjugo över, nu kommer taxin! Varpå Fredrik frågar om klockan är tjugo över vad? Och DÅ tittar jag på klockan… Det vara bara att gå och lägga sig igen och dra över den gamla filten. Det var ju så ljust och jag var ju så pigg! Nåja. Kollegan gjorde det samma här om morgonen. Jag är i gott sällskap.

Trädgårdsmässa

Vi går på trädgårdsmässan i Älvsjö fredag eftermiddag. När vi kommer är vi inte ensamma om tanken att gå fredag eftermiddag, men antalet besökare tunnas faktiskt ut. Nu var det några år sedan jag var på mässan, men lördagar brukar vara som trängseln i Londons tunnelbana. Och så var det inte sent på fredag eftermiddag. Vi hörde ett föredrag om att inför varje år ges någon ett uppdrag att skapa en ny mästarrabatt. Uppdraget ges i god tid, för det tar två år, minst, att skapa en bra rabatt. Tanken är att vi vanliga ska kunna hämta inspiration till en ny rabatt.

Det går förstås inte att gå på Trädgårdsmässa utan att titta på (och köpa) pelargoner. Även fuchsior och Saintpaulia är fina. Pelargoner är ett måste i trädgården.

Och på mässan finns förstås allt möjligt att se och köpa! Skyltar med ”Förra veckan hade jag välstädat. Synd att du missade det!” eller ”Make it happen” och mycket annat. Vad sägs om den här söta krabaten?

Vi nöjde oss dock med en blomstertrappa. Det verkar vara en trend i år att bygga på höjden. Passar förstås också en liten trädgård, eller en balkong.

Skärtorsdag

På morgonen, eller snarare förmiddagen, går vi en promenad vid Bornsjön. Vi har stövlarna på. Stigen är delvis hård och frusen, särskilt mot norr. Vildsvinen har bökat överallt, mer än förra året. Dom har rotat runt ordentligt hos myrstackarna. På ett berg med utsikt över Bornsjön tar vi en god kopp kaffe i våra träkåsor. Vi påminns om utsikten över Haukijärvi. Vi fortsätter nedför backen och går längst stranden. På en udde står en fågelskådare. Han berättar att han sett storlommen och att han såg den redan 1 april. Vi tar fram kikaren och Fredrik får snart syn på storlommen. Jag tror att det är honan vi ser. Vi hör dock inte det vackra lätet. Vi frågar om han sett några fler fåglar, och han säger att han sett havsörnen. Den ser inte vi, och vi fortsätter längst stranden. Den sista kvarvarande isen sjunger, tycker jag, Fredrik säger att den går upp. Vassen rasslar skärande och högt i vinden.

Vi går förbi stora träd och små blåsippor och sen in i skogen. Det är andligt att gå i skogen. Jag blir helt avslappnad. Bättre än yoga och meditation, för mig i alla fall. Andningen blir en annan. Allt känns helt naturligt. Bakom fåglarnas kvitter ligger E4:an som en ljudmatta. Bitvis hör vi den inte alls. Här påminner skogen om Tyresta. Så är vi framme vid bilen.

Vild natur

Den vilda skogen

På stranden, där nästan aldrig någon är
känns naturen vild
Strand, med sand
sen några stenar
Så en remsa skog
Inte stor
men tillräckligt stor för att där ska finnas
en osynlig stig
balanserande på kanten av stenarna
Några träd, det är skogen
och sen myren
hemlighetsfull, blöt, och med vita prickar av ängsull