Nu har jag ändrat utseendet på min blogg. Det vackra fotot från… Pennikajärvi faktiskt, är nu ett minne blott. Lite förnyelse i grått. Så att orden stiger fram. Vi får väl se 🙂
Decemberhälsning
I går kväll var vi och såg på DN:s stora fyrverkeri. En och annan buss och ett och annat pendeltåg for förbi och tog en minimal del av utsikten. Vilket pampigt fyrverkeri! Jag har aldrig sett ett så stort förut. Lite valuta för år av betalt prenumeration! Kallt var det, men det märktes inte, kylan gick att glömma för några minuter. DN fyller 150 år och Hanna Fahl skriver idag om möjligheten att få bli nedfryst och att få vara med om framtiden. Jag håller mig gärna till nuet, med ett visst fokus på i morgon (julafton). Om framtiden tänker jag mer som Hasse och Tage ”men man önskar att barnen, ändå får ett glas öl”.
Varje år säger vi: Vi ska inte göra så mycket julmat i år. Jag sa: I år gör vi inte så mycket sill. Det har redan spruckit. Vi har gjort tre sorter redan… och beställt en sort från en av gästerna i morgon. Sill är helt enkelt gott. Och till det passar en öl. Se där, cirkeln är sluten.
God jul och gott nytt år!
Och för att vara lite internationell och politiskt korrekt: Happy holiday!
Utsnitt
Utsnitt
(Ur Allmän förklaring om de mänskliga rättigheterna, artikel 2)
Var och en
Utan åtskillnad
Kön, språk, religion
Är oberoende
Går det att förstå
Svart och jobbande i ett läger har sitt pris.
Olösta frågor som energiförsörjningen, trasiga skor och flyktingar på flykt.
Vad flyr dom för, dom kan väl bo i källaren?
Bortskämda, fast det är vi allihop.
Arbetsskygga är vi lite till mans.
(Kvinnor arbetar förstås, men det är obetalt.)
Golven slitna av smuts och rengöring, alla ängsliga.
Dölja och gömma.
Fängslad i stället för fängslande.
Han är gripen, nu behövs pengar.
Gripande, men inte att vi blir berörda.
Vi blundar och vilar hjärnan några sekunder.
Vi tittar bort och samlar ihop våra splittrade tankar.
Liv i ordning, men mycket tid till att bara vara.
Rädsla för att göra, rädsla för att göra fel, rädsla för att inget göra, rädsla för att inget ha att göra.
Pengar som går åt, kan inte sparas ens för det mest basala.
Jag blev sparkad och uppehållet var kopplat till arbetet.
Ställ inte ifrån dig dina skor på natten.
Dom kan försvinna.
Vad händer?
Spruckna sulor.
På skorna? På fötterna!
Drömmen om något mer.
Först ett arbete och sen en bostad.
Eller först en bostad och sen ett arbete.
Eller moment 22.
Studier.
Ouppnåeligt.
Anmälan. Och annars utkastad.
Lurad.
Bra system men ger fel resultat.
Svåra förhållanden.
Kanske utreda? Eller ha en konferens?
Men fortfarande virvlar tankarna.
Och fortfarande går det att sakta sluta ögonlocken och låta några väl valda sekunder passera.
Tankarna rafsar irriterat i kroppens inre organ.
Men ögonlocken lyder sakta och sluter, om än under en något svag darrning.
Gör ett verk, värk fram det. Publicera.
Är det tillräckligt okomplicerat eller inte?
Går det att förstå?
Utnyttjad.
Mot att undvika. Spöstraff till exempel.
Det är lagens krav.
Dokument. Dokument på dokument.
Ett pris. Och fel också. Fel dokument.
(Där tar det slut!)
Hannas barn har kommit hem
Vi väntar på våra barn. Vi vänta på att de ska komma till oss. Vi väntar på att de ska växa upp. Vi väntar sent på natten att de ska komma hem. Vi väntar otåligt på att de ska flytta ut.
Hanna har fått vänta några år på att hennes barn ska komma hit från hennes gamla hemland. Hon lyckades fly. Men priset blev att hennes barn blev kvar. Och allt måste utredas och allt måste vara i ordning.
Men nu har Hannas barn fått komma hem.
Vidrör inte komponenterna när enheten är aktiv
Hur förklarar man för små barn att komponenterna inte ska vidröras när enheten är aktiv? Jag har i alla fall förklarat detta viktiga för familjen. Läst högt och instruerat. Så förhoppningsvis bränner sig ingen på ugnen. Detta och annat viktigt lär vi oss efterhand i nya lägenheten.
Risker finns det med allt. Har man balkong finns risk för balkongalkoholism. Men det var kallt på balkongen i juni, vilket minskade risken.
Fram till midsommar var det bygge runt om vår nya lägenhet, på både gården och gatan. Tur att värmen gav sig lite för det var svårt att vädra! Buller och damm ramlade in genom fönstren när vi försökte öppna. Efter midsommar bullrade det bara på gatan. Och nu i juli tystnande även det bullret (för sommaren). Vi får fina kullerstenar och vi får ett eget träd utanför köksfönstret… men det är sen. Nu är nu.
Ett par ord om vårt tidigare boende: Aldrig har de rhododendron vi planterat vid vårt gamla hus blommat så fint som i år. Det är som det ska.
Nu är det mitt i juli och det är en lite grå och disig morgon i Koutojärvi. Riktigt skönt som omväxling till all värme. Det tyckte även storlommen. Hanen fick simma ut en stund för sig själv. Honan såg vi igår, men vi har inte sett några ungar.
Väntar fortfarande…
Sol och fint men ingen värme, jag väntar alltså fortfarande på våren.
Vi arbetar vidare på flytten. Sätter upp hyllor i lägenheten, skruvar ihop nya möbler, utforskar olika armaturer… Som tur är behöver vi inte så mycket nytt, men allt passar förstås inte in. Vi packar glas och allt möjligt. Får fixa några bilder från lägenheten… sen. Hinner fortfarande inte så mycket annat än att flytta…
Drömmar när det snart är vår…
Fatta ett beslut. Fatta. Inte så svårt när man bestämt sig.
Köpa. Sälja. Och sen stå där med alla saker som ska sorteras…
Vi slog till och köpte en lägenhet.
Och då måste huset säljas, förstås.
Och nu är det sålt.
Hinner inte läsa, hinner inte skriva. Hinner arbeta och vara sjuk.
Och hinner sortera. Tre rejäla högar är det: Slänga. Spara. Sälja.
Fast mycket har vi gett bort.
Men det bästa är som vanligt att träffa en köpare som är nöjd att fynda något som vi vill bli av med.
Sen får jag erkänna att det finns en lista med saker jag vill köpa…
Det gäller att fylla på igen? Nä, inte så farligt mycket.
Det är en del praktiska saker som behövs.
Och nu finns ingen återvändo!
Nu när våren kommer… med dagsljus och snödroppar…
December – mot jul
Nu är det slutspurt mot julafton. Helst ska man laga mat in i det sista och somna så fort huvudet nuddar kudden. Så blir det nog i år också. Det är en härlig känsla att laga så mycket mat! Och inget söver så bra. Fudge, rödkål och vegetarisk Jansson… och annat.
Granen är äkta, från Småland och sirlig. Tomtarna på plats. Juldukarna strukna. Men ingen snö! Tidigare, i månadsskiftet, var vi i Småland och där kom lite snö. Någon hade också försökt raska över isen… kanske fotspåren syns…?
God jul och gott nytt år!
November – en skön månad
Vi är nog inte riktigt normala! Det framkom med all önskvärd tydlighet när vi kryssade bort oss på dagens tipspromenad. 429 kg hushållsavfall per person och år… det verkar inte riktigt klokt! Men tydligen normalt… och då är vi inte riktigt normala. Det beror förstås också på hur man räknar. Men att vi, ett hushåll på fyra personer, skulle bära ut mer än 4 kg hushållssopor per dag, nä, det tror jag inte på. En Dagens Nyheter på fyra personer väger förstås en del (genom fyra). Potatisskal, kan väga en hel del, beroende på hur noga vi skalar. Och visst finns det många onödiga förpackningar. Ibland är det riktigt skönt att inte vara normal! Dessvärre kryssade vi bort oss på fler frågor. Men förra veckan kom jag på delad andraplats. Det är äran, det är den jag vill åt. Och slå de andra, närstående. Men egentligen är det ganska jämt oss emellan. VI bevisar tesen att flera klara mer. Men det kräver aktiv utfrågning och aktiv lyssning. Inget är gratis (gammalt känt djungelordspråk på varianten ”there are no free lunches”).
Annars har helgen använts till funderingar kring teman som: ”Hur många joggingskor sliter man ut under ett normalt liv?”. ”Hur många dammsugare sliter man ut under ett normalt liv?”. ”Hur mycket bly, eller andra onödiga metaller, finns det i en dammsugare?”. Ja, det finns att fundera på. Men ibland har någon apparat eller ägodel gjort sitt. Det är tufft, men så är det.
Vi har lagat mat också. Det gör folk för det mesta. I alla fall vi. Vi har lagat kyckling till exempel. Normalt, men ack så gott! Låter man den ligga i saltlag (salt, socker och vatten) i ett par timmar så blir den så otroligt god! Och nu väntar arbetsveckan. Det är något att se fram emot så här i november. En lite missförstådd månad. I dag var det t ex superväder när vi gick i skogen och vi kunde se skuggan från våra kroppar i rörelse på stigen. Andra delar av Sverige hade storm i natt. Olika, helt enkelt.
Tate Modern – besök juni 2013
Före Tate
Nu
Nu är nu
Och inte igår,
om du förstår
Nu ”extended”
Ett utvidgat nu
Och om att göra sig hård
Skrivprocessen
Skrivprocessen – baka text
Läsa, skriva, skriva om
Allt det där kan jag
med min metod
”Så gör jag”
Min arbetsmetod
Konstruktion
Jag känner mig stabil
– oomkullrunkelig
Och livet pågår
i ett ständigt flöde
Efterhandskonstruktioner
På Tate
Flödesgång
En bild i en bild i en bild
Där rulltrappan rullar uppför
Amatör
– den svarta automaten
En rosa städmaskin
dras av en man i
rosa väst, ett odjur?
Texten sveper över objektet
Är jag objektet?
Låser texten in?
Läser jag av?
Färg som slafsas på
utan ens ett försök…
Ge djup, eller lyster
Ge mig något!
Eller en makrill, avbildad helt naken
Rymd, ljus, exakthet
Allt dolt, gömt, bortglömt(?)
Du bör alltid sträva efter
att bli
Någon Annan
Med andra tankar
andra kläder
och ett annat sätt
Göra avtryck
(Tryck av)
Se den stora bilden
Fria improvisationer
Automatisk målning
Stonehenge blir ett schackspel
Pjäser i en mun
Ögon täckta
Kullar som rullar
Källare – trappa – doft
Mekanik
Är saker som rör sig
Men också skrik
Suddiga rörelser i sittande läge
Otäckt platta målningar!
Och slarv med perspektivet
gör mig illamående!
Som en solfjäder utan färg
Vit kurva
Blå rektanglar, mörkblå kvadrat
Och mellanblå rektangel
Visioner av rör, genom rör
Energi och process: en rörelse
Violence – silence
Skräpig insekt
Virkade bajskorvar
Jag känner ett märkligt lugn
Och ett tryck över bröstet
Leta efter paradiset, löftet!
Det eviga slaget mellan
det onda och det goda
En revolt, förstås, det ska vi minnas!
Målning på målning på målning
Modern konst kräver kontext och historia
Varför målades den?
”Gav mig möjlighet
att uttrycka det jag ville”
Metoden- verktyget – uttrycksmedel!
Efter Tate?
Eftertext!
Rulltrappan går ner
Och fötterna rör sig mot ljuset
Voila!
Efterhandskonstruktion.
Signalfel och andra upplevelser
När det är mycket synd om mig får jag ta en rostad macka med jordnötssmör. Vid lindrigare åkommor eller synd om får jag ta en kopp te, lite svårare medger en halv tesked honung också. Gissa om det är synd om mig ofta? Ofta syndar jag. Tar en kopp te eller en smörgås UTAN att det är synd om mig. Fast oftast tar jag inget alls. Jag är hälsosam. Tar lite yoghurt med linfrö, om det är vardag. Vardag är det ofta. Strukturerat och ordnat. Utom pendlingen förstås då. Löv på spårvagnen, buss ur sikte och annat. Signalfel, en slaskdiagnos på alla möjliga sorters fel. Någon borde rodda signalerna lite bättre. Klättra upp i masten och sitta där och invänta signalfelet. Ta med en jordnötsmacka upp i masten (lite synd om nån som måste sitta där). Det finns andra problem också. Tågdepression. Mastskabb. Personaltrist. Minusgrader. Signalfel… det kanske jag nämnde? Pengar till nya spärrar skakades fram, men tågen fungerar ändå inte! Vad göra? Då gör vi en instruktionsfilm om hur man kan passera spärren. Och sen klistrar vi upp roliga gubbar i vagnarna. Ja kära nån! Nu känns det om jag varit med om det mesta. Och det har jag ju, för jag har sett Obama två gånger. Fast på visst avstånd. Och han satt i bilen. Och jag var i ett kontorshus och tittade ut över kortegen. Men i alla fall. Jag såg honom. Två gånger.
Lenas blogg 