November och när är det tid att skratta
November. Månaden som gud glömde. Mörkt. Regn. Kanske kallt. Annars bra temperatur som gör att man kan promenera. Men mörkt. Ljuset äts upp, sugs in, men vart? Reflexerna skramlar. Cykellysena pulserar varmt och ilsket rött. Bilarna vispar sina vindrutor, svisch, svisch… Blanka, hala löv blänker i mörkret. Lera på skorna och byxorna. Burr…
Koppla ur
Hjärnan kan kopplas ur. Då går vi på ryggraden. Ryggradskänslan kopplas in. På ett sätt blir nog allt enklare när ryggradskänslan är inkopplad. En sorts romantisk dröm, ett skimmer. Kom ihåg, hjärnan är urkopplad! Tiden synes oändlig och ogripbar. Men horisonten är kort, mycket kort. Himlen far lågt och mörkret är nära. Mörkret är här. En romantisk dröm om förenande och självförsvar. Och samtidigt en realistisk bild av vad som kan hända om vi inte är beredda. Men vi är redo. Vi går på ryggradskänslan och hjärnan har kopplat ur. Checkat ut. Därmed är vi beredda på mörker och självförsvar. Inget vi vill kalla krig! Men självförsvar.
Gå långt
För det riktigt viktiga kan vi gå ganska långt
Flytta några stenar, vandra några mil
För det riktigt viktiga är vi beredda att leta och göra,
att flytta och byta
Allt annat kan vi gäspa oss igenom
Vi kan sitta i utkanten och delta lite halvt
Lyssna med det ena örat
Titta bakom lugg
Gäspa bakom andra handen
Lenas blogg 
Hej och tack för dina funderingar om november!
Jag var nära att också skriva något om novembermörkret, dimman och regnet, och så lyste solen plötsligt fram den dagen och inget blev skrivet.
Jag har blivit så beroende av mina promenader runt Judarnsjön och nu kan jag inte längre gå där tidigt på morgonen, risken för att fällas av alla rötterna som går kors och tvärs över stigarna är för hög. Längtar efter ljuset.
Just nu hör jag småbarnen som skulle vara under nattning sedan 19:30, plötsligt pigga. Igår försökte jag natta Benjamin men fick ge upp efter en timmes sprattlande och lämna över honom till hans pappa.
Haft en intressant och inspirerande helg i terapihundsutbildningen och skrivkursen fÃ¥r mig att tänka på saker i skrivform. Förstår att det som vanligt finns intressanta pjäser att se på teatrarna och vill gärna ha sällskap. De flesta kvällar är inte hundvakt något större problem.
Vi hörs!
Kram
Margareta