Vid köksbordet

Vid köksbordet
Tankar tänkta vid köksbordet
speglar sig gärna
i den blanka ytan
Studsar på en smula
och skräms fel
Faller platt
till intet

Eller så når tanken
verkligen den blanka ytan
Blåser liksom upp sig
Blir en dagdröm
om framgång
eller evig lycka

På rull
När allting rullar på
sker förändringen så långsamt
att vi inte märker den
Ingen utveckling sker

När allting stannar
kräver stillheten en utveckling
Hastigt
sker en förändring
För att åter
sätta igång
det som ska rulla

Själens lilla rop
När den bistra verklighetens gardin
faller ner
Och skruvarna dras åt i bandet
runt huvudet
Blir själen
liten och förskrämd
Tyst ropar den
Stötvis andas den
Inklämd i kroppen

Det är därför
du alltid bör lyssna inåt
och snabbt uppmärksamma
den svaga andningen
hos din själ
Så att du kan slita dig
från dina bojor

Köksbordsstretching
Människan
sitter vid sitt köksbord
och tittar ut
Med fötterna
stadigt förankrade i köksgolvet
drömmer hon sig bort

Blicken går mot köksfönstret
som så många gånger förr
Och se!
En regnbåge från grannhusen
upp mot himmelen
Och armarna lyfts
och ögonen följer regnbågen

Med fötterna stadigt
förankrade i köksgolvet
lyfts armarna och sträcker sig
mot himmelen

En reaktion på ”Vid köksbordet

Lämna ett svar till Margareta Bergström Avbryt svar